Det går inte så bra för verkligheten just nu men det finns fortfarande en filmvärld att bedöva sig med. Och trots min dokumenterade oförmåga att se guldkornen på avstånd – det var ju bara fem av titlarna i min prognos för de 25 hetaste filmerna 2016 som faktiskt höll måttet – fortsätter jag odla förväntningar. Här är de 30 hetaste filmerna 2017.
1 Alien: Covenant
Premiär 19 maj (USA).
Vad händer: Besättningen på koloniskeppet Covenant tror att de hittat ett outforskat paradis men blir snart varse vilken franchise de landat i. Här finns minst en invånare – androiden David (Michael Fassbender) från den havererade Prometheusexpeditionen. Fassbender spelar även androiden Walter som anländer med Covenant. Ridley Scott har varit snål (och bitvis motsägelsefull) med ledtrådar till handlingen men har åtminstone lovat att filmen ska närma sig de stora frågorna, som ”ingenjörernas” biogenetiska agenda, och kanske till och med färdigställa bryggan mellan ramverkets första prequel, Prometheus (2012), och Alien (1979). Första postern levererades i alla fall med ett glasklart löfte om att HR Gigers ikoniska xenomorph nu är tillbaka – vilket i kronologin betyder att den debuterar här – medan Fassbender, i en intervju med BBC, varslat om kusliga hybrider (neomorpher) vilket läckta bilder från inspelningen vidimerat. Även Noomi Rapace och Guy Pearce återvänder i uppföljaren.
Trailerhöjdpunkt: Trailern är inte bra, den är överlastad och needy med explosioner och sex i duschen, men visst kittlar det på rätt sätt när ingenjörernas förlista(?) skepp tornar upp sig i sluttningen efter 1 minut och 19 sekunder.
Prognos: Jag tillhör den där minoriteten som älskade Prometheus ganska förbehållslöst och odlar således förväntningar igen. Men nu vill jag ha svar om monstrens evolution. Och gärna universums om möjligt. Orosmoment: Danny McBride. Man vill inte tänka på Kenny Powers när man försöker förlora sig i ödesmättad sci-fi-skräck. Tänker jag. Hoppas jag tänker fel.
2 Guardians of the Galaxy Vol. 2
Premiär 3 maj.
Vad händer: Tar sin början två månader efter första filmens slutuppgörelse men det är svårt att utvinna något slags handling ur första trailern. Det enda vi vet är att Peter Quill (eller Star-Lord som han helst kallas) och hans besättning ger sig av genom galaxen för att utforska Quills släktträd, slåss med enorma monster och lyssna på gamla blandband. De nya karaktärerna är inte mindre besynnerliga än de som etablerades i första filmen – den här gången möter vi bland andra Ego (Kurt Russell), en levande planet. Som eventuellt är Quills pappa. Det är komplicerat.
Trailerhöjdpunkt: Baby Groot (Vin Diesel). ”Trädet” som omkom i första filmens slutstrid men återuppstod som krukväxt i höjd med eftertexterna måste uppfostras på nytt. Av den muterade tvättbjörnen Rocket.
Prognos: Att Guardians of the galaxy var årets filmupplevelse 2014 bottnade kanske i de obefintliga förväntningarna, det var en skenbart “ofilmbar” saga och konceptet sci-fi-äventyr med humor såg olidligt ut på avstånd. Men den liknade ju ingenting annat. På rätt sätt. Och Chris Pratt har en svårt sympatisk antihjälteenergi vi inte sett sedan Harrison Fords genombrott 1977.
3 Blade runner 2049
Premiär 6 oktober.
Vad händer: Uppföljaren till en av filmhistoriens viktigaste sci-fi-filmer, Ridley Scotts Blade runner (1982), spelas nu äntligen in efter många år i development hell. Första filmen utspelar sig 2019 och även om USA kan förändras snabbt med Donald Trump vid rodret var det nog klokt att flytta uppföljaren 30 år framåt i tiden. Det nya manuset tar emellertid höjd för trumpismen: klimatet har havererat och allt som är blött i naturen – havet, regnet, snön – är giftigt. Men vi är kvar i Los Angeles och Harrison Ford är kvar i rollen som Rick Deckard. Det enda som i skrivande stund är känt om handlingen är att den till viss del kommer vävas kring den gamla frågeställningen om Deckard är människa eller android (trots att Ridley Scott en gång besvarade frågan). Och att bland andra Ryan Gosling, Jared Leto och Robin Wright gör Ford sällskap i dystopin.
Trailerhöjdpunkt: Älskar hur öppningsscenen mättats med visuella markörer för det universum vi ska återvända till – neon, rök och silhuetter i storstadsnatten – men höjdpunkten är nog ändå när vi får återse Deckards klassiska tjänstevapen, blastern vi pausade VHS-kassetter för att rita av på 1980-talet.
Prognos: Ridley Scott har delegerat regin till världens kanske just nu formstarkaste människa, Denis Villeneuve (Prisoners, Sicario, Arrival). Så det finns inga omedelbara skäl att tvivla.
4 Life
Premiär 24 mars.
Vad händer: Daniel Espinosa fortsätter att uppdatera gränsvärdena för vad man kan förvånas över att en svensk får göra i Hollywood. Och det är uppfriskande. Här regisserar svensken det finaste man kan regissera: sci-fi-thriller i rymden. Besättningen på internationella rymdstationen, ISS, får (av oklar anledning) hantera det första fyndet av liv utanför jordens atmosfär, en encellig organism från mars, och det blir glad stämning. Men tillvaron på rymdkontoret kantrar i höjd med en scen som för tankarna till Alien (1979). Vad som händer sen är i skrivande stund ännu föredömligt höljt i dunkel. Med Ryan Reynolds, Jake Gyllenhaal, Rebecca Ferguson m fl.
Trailerhöjdpunkt: Repliken som också skulle vara mänsklighetens höjdpunkt i verkligheten, “we’re looking at the first proof… of life beyond earth”.
Prognos: Filmen har de viktigaste beståndsdelarna – rymden, budgeten och de kompetenta skådespelarna. Även en eldkastare, att döma av en ögonblicksbild i trailern. Det ser lovande ut.
5 Star Wars: Episode VIII
Premiär 15 december.
Vad händer: Filmen ska bryta mot franchisens spelbok och börja precis där förra filmen slutade (om du inte sett The Force Awakens utfärdas härmed spoilervarning): på den där klippan och det frusna ögonblicket mellan Rey (Daisy Ridley) och Luke Skywalker (Mark Hamill). Det är ungefär allt som är känt i skrivande stund. Jo, Benicio Del Toro ansluter som något slags skurk också. För den som är okänslig nog att undra hur den här filmen påverkas av Carrie Fishers plötsliga död (27 december 2016): inspelningarna avslutades redan i juli 2016.
Trailerhöjdpunkt: Finns ingen trailer än men jag spår att höjdpunkten blir när Mark Hamill tänder ljussabeln för första gången sen 1983.
Prognos: “JJ Abrams har räddat Star Wars från en vilsen far som vanvårdade sitt barn”, skrev jag själv efter The Force Awakens och delade ut högsta betyg. Det var inte bara en av årets bästa filmer 2015 (slagen endast av Sicario och Mad Max: Fury Road), det var förmodligen den bästa Star Wars-film som spelats in. Mycket tack vare den omedelbara dynamiken mellan de unga karaktärerna i berättelsens kärnhus: avhoppade stormtroopern Finn (John Boyega), skrotsamlande hjältematerialet Rey och den mörka sidans ännu lite valpigt ondskefulla frontfigur Kylo Ren (Adam Driver). Bara löftet om att få återse den trion räcker för mig. Orosmoment: geniet JJ Abrams har i vanlig ordning slutat på topp och lämnat över regin till Rian Johnson, som förutom Looper (2012) utmärkt sig som gästregissören bakom ett av de sämsta tv-serieavsnitten någonsin, Breaking Bad S03E10. Ja, det där med flugan i labbet.
6 The Square
Premiär i maj (Cannes), svensk premiär i augusti.
Vad händer: Händelsekedjans början är förtöjd i ett personrån och lindas sedan kring en konstinstallation som ställer besvärande frågor om civilkurage och passivitet, så där som regissören Ruben Östlund tycker om att göra, medan utställningens konstnärliga ledare (Claes Bang) hamnar i ett mediedrev. Julian, konstnären bakom installationen (rutan känd från filmens titel), spelas av Dominic West (The Wire, The Affair) och karaktären är löst baserad på den påfrestande amerikanska neoexpressionisten Julian Schnabel (som med åren även regisserat en del filmer, bland annat Fjärilen i glaskupan från 2007). Marina Schiptjenko spelar museets chef, vars hund lär ha en viktig och vacker roll. Kritiskt begåvade Elisabeth Moss (Mad Men, Top of the lake) är reportern som ligger med Bangs karaktär för att sedan bli obekväm. Och motion capture-skådespelaren Terry Notary (bilden ovan) – som gjort tre Planet of the apes-filmer och spelar självaste King Kong i årets största monsterfilm Kong: Skull island (10 mars) – får här för en gångs skull agera utan CGI-kostym. Men fortfarande i rollen som apa. Fast människa. Det där klarnar nog framåt hösten.
Trailerhöjdpunkt: Finns ingen trailer än men Plattform Produktion är ganska generösa med rörligt (om än obegripligt) material från inspelningen på Instagram.
Prognos: Det är Ruben. Det brukar betyda någonting.
7 God particle (obekräftad titel)
Premiär 27 oktober.
Vad händer: Otydligt. Som det ska vara när JJ Abrams lanserar en ny del av sitt Cloverfield-projekt, det där som hittills gett oss en utmärkt monsterfilm (Cloverfield) och stabil bunkerthriller (10 Cloverfield Lane). Klart är i alla fall att det rör sig om sci-fi-skräck där astronauter på en rymdstation (rimligen internationella rymdstationen ISS eftersom vi inte har några andra rymdstationer) hamnar i en ovanligt olustig situation när planeten de befinner sig i omloppsbana runt (jorden) plötsligt försvinner efter ett slarvigt planerat experiment i en partikelaccelerator.
Trailerhöjdpunkt: Finns i skrivande stund ingen trailer. Eller så finns det en trailer fast ingen har begripit att det är en trailer. Man vet aldrig med JJ Abrams.
Prognos: Synopsis borgar ändå för hisnande Twilight zone-skräck. Och ombord finns flera karismatiska skådespelare, som Daniel Brühl (Captain America: Civil war, 2016) och David Oyelowo, han som var Martin Luther King i Selma (2014). Regissören Julius Onah är en riskfaktor, detta är hans blott andra långfilm.
8 The Great wall
Premiär 17 februari.
Vad händer: Den slarvigt dokumenterade sanningen om kinesiska muren. Som tydligen restes som en mänsklighetens sista utpost mot horder av monster. Som tur är hade kineserna precis uppfunnit två effektiva vapen: krut och kulturell appropriering. Matt Damon och Pedro Pascal (den sympatiska agenten från Netflixserien Narcos) ansluter från någonstans för att hålla stånd mot vad det nu är (det framgår inte riktigt).
Trailerhöjdpunkt: 1 minut och 17 sekunder in i trailern. När Matt Damon förpassar både Wilhelm Tell och Robin Hood till den popkulturella farmarligan genom att skjuta sex pilar på 1,2 sekunder. Mot en risskål som… you had to be there.
Prognos: Ambitiös historieförfalskning. Budgeten på 135 miljoner dollar gör det till den dyraste kinesiska filmen någonsin, men för pengarna har man bland annat förvandlat Matt Damon till ett slags bungyjumpande Legolas. Du begriper ju att det här måste ses.
9 Kong: Skull island
Premiär 10 mars.
Vad händer: Tungt bestyckad reboot av King Kong som inte har någonting alls att göra med Peter Jacksons King Kong (2005). Andra filmen i Legendary Entertainments Godzilla-Kong-franchise som började med Gareth Edwards Godzilla (2014) – vilket för publiken kanske mest märks på gorillans storlek, Jacksons apa var blott åtta meter hög medan den här är över 30 meter. Hur som helst, en expedition beger sig till en avlägsen ö i Stilla havet för att råka illa ut. Samuel L Jackson mullrar ödesmättade repliker och John Goodman vet något som ingen annan vet. Brie Larson, som vann en oscarsstatyett för sin oerhörda insats i Room (2015) och Tom Hiddleston, den ljuvligt sluga asaguden Loke i en rad Marvelfilmer, är civilklädda ledare för expeditionen. Trailern, där soldaterna eldar omgivningarna med eldkastare och kör öppna Huey-helikoptrar över djungeln, för tankarna till Vietnamkriget och filmen har också delvis spelats in i Vietnam.
Trailerhöjdpunkt: Den där sagolikt stora och mossbeväxta vattenbuffeln som dyker upp efter 1 minut och 54 sekunder i andra internationella trailern (nedan) skär liksom mot resten av monsterfaunan på ett kittlande sätt. Som något ur Den oändliga historien (1984).
Prognos: Allt pekar på att det här är en helt onödig film som måste ses.
10 A cure for wellness
Premiär 17 februari.
Vad händer: Gore Verbinski regisserar ett eget manus för första gången sedan Rango (2011) och ut kommer en provocerande snygg mysrysare i helkaklad spamiljö. En ambitiös mellanchef (Dane DeHaan) åker till schweiziska alperna för att hämta hem företagets VD från en avlägsen kurort men allt står… wait for it… inte rätt till. Kroppar i flyttankar, varslande barnteckningar och horder av lyktbärande kvinnor i vita kåpor.
Trailerhöjdpunkt: Jag hoppas innerligt att scenen där DeHaans spabadande kropp sjunker ner i ett undervattenssnår av levande ålar är en drömsekvens, alternativet är för obehagligt. Men en höjdpunkt är det i alla fall.
Prognos: Så här skulle film se ut om Wes Anderson saknade livsglädje. Så det blir i sämsta fall en (ovanligt deprimerande) fest för ögat.